Da Boss

Nu har jag och Bubbis haft en mysig pannkakstorsdag för oss själva igen. Och den här gången gick ingen pannkaka sönder. Den sista blev lite liten dock. Men när jag sa att jag gjorde en liten pannkaka speciellt för Bubbis, att det var en Bubbis-pannis, så blev den en succé ändå. Det var ju inte riktigt tänkt så från början, men man kan ju alltid använda sin fantasi lite.

Varje gång jag lagar mat och Bubbis väljer att titta på tv/film under tiden så får jag alltid förklara 758 gånger ungefär att jag inte kan höra honom i köket när han ropar från soffan. Vilket jag också fick göra idag när jag gjorde pannkakor och han tittade på Nalle Puh. Men efter de första pannkakorna blev han faktiskt tyst. När jag hade ca 3 pannkakor kvar att grädda så tyckte jag minsann att jag ändå hörde något litet pip från soffan bakom fläktens brummande. Så med en liten suck gick jag in i vardagsrummet och sa det gamla vanliga:

-Buuuuuubbis, du vet att jag inte kan höra dig när jag lagar mat och har fläkten på.
Han flyttade inte blicken från teven, rörde inte en min, utan suckade bara lite och sa:
- Det var inget viktigt. Jag sa bara att jag är hungrig så du får gärna göra pannkakorna lite snabbare.

Hrrrmmmfffff..... tack för det chefen...

//Tess