Insomnia

Jag har ALDRIG problem att sova. En stor fördel med att vara jag är att jag kan alltid lägga mig ner och somna om jag vill. Om jag känner mig lite dålig, om jag haft en jobbig dag, om jag vet att ja kommer behöva vara vaken och pigg länge eller om jag bara har så jäkla tråkigt så att jag helt enkelt inte kan komma på något annat att göra än att sova en stund. Jag bara lägger mig ner och bestämer mig för att sova, så kommer det liksom av sig självt. Det där med att ha svårt att somna, som inte är helt ovanligt har jag märkt i min omgivning, det har jag aldrig riktigt förstått mig på. För jag har inte det problemet. Utom just idag... suck... Jag har legat i sängen och vridit och vänt på mig så länge nu utan att hitta John Blund så jag orkar inte ligga kvar längre.

Igår trotsade jag min förkylning och gick och tränade. Vilket resulterade i att jag har hostat, snörvlat, varit febrig och haft lätt huvudvärk hela dagen. Efter middagen tog jag två Ipren och lade mig i sängen. 10 minuter max sa jag till Linus. Efter 10 minuter kom han in och sa att det gått 20 minuter. Jag sa:

-Det är lugnt, jag är inte ens i närheten av att somna, jag ligger en stund till.

Yeah right... När jag bestämde mig för att jag vilat klart var klockan visst elva... Inte så konstigt att jag inte kan sova nu. Inte ens jag liksom. Som manbäddar får man ligga heter det ju. Bokstavligt talat!

Om man ska hitta något positivt med det så är det väl att jag i alla fall kanske lyckades sova bort lite av min envisa förkylning. I alla fall så pös huvudvärken. Och eftersom jag som i fyra timmar så är jag nog någorlunda pigg i morgon i alla fall.

Jag har egentligen inget kul att skriva om. Lägenheten är inte såld och därmed är inget hus köpt heller. Men det återkommer jag såklart om så fort det händer något. Om något nu händer.

Apropå hus... Bubbis sa något så gulligt en gång när vi skulle åka och titta på ett hus. Han hade suttit helt tyst i säkert en kvart, försjunken i sina egna tankar. Och helt plötsligt frågade han:

- När vi köper ett hus, hur ska vi egentligen bära hem det då?

Haha, söta lilla barn. Jag undrar så hur tankegången gick i hans huvud innan han faktiskt bestämde sig för att fråga. Uppenbarligen hade han i alla fall inte tänkt tanken att vi faktiskt får bo i huset där det står när vi köper det, för man hörde riktigt hur det klarnade för honom när han fick svaret.

Nu ska jag smurfa runt lite på internätet och se om jag kan hitta John Blund!